Till råga på allt har cykeln (Nishiki-hybriden) tyvärr haft några mindre skavanker. I onsdags gick en länk på kedjan sönder. Förstår inte riktigt vad som hände, men den har nog varit med några hundra mil, så förmodligen var det delvis slitage som gjorde att den plötsligt såg ut såhär.
Med nytt jobb och nya rutiner har jag varit rätt utmattad på kvällen, så cykeln har fått stå medan jag tagit bussen in till stan. Idag har jag äntligen bytt kedja (hade lyckligtvis ett par på lager), och därtill bytt bakdäck. Behovet av ett byta bakdäck föranleddes av att delar av gummit av okänd anledning plötsligt lossnade från tråden. Vid två tillfällen hände detta, och båda gångerna cyklade jag förbi samma ställe i innerstan. Eftersom man vid just detta ställe höll på att underhålla vägen (halva Göteborg har varit vägbygge under sommaren) anar jag att jag råkat köra genom något medel som vägarbetarna hade lämnat efter sig. Märkligt nog var det bara bakdäcket som drabbades. Kanske var det mer slitet än framdäcket?
Den här gången tog jag mig lite mer tid till att fixa framför allt kedjan (däckbyte sitter lite i ryggraden efter ett otal byten). Jag läste i Big blue book of bicycle repair ganska noga innan jag förstod hur man skulle anpassa länkantalet. Jag har olyckligtvis kört omkring på för många länkar, bland annat på sommarens långturer, inser jag först nu. Det känns ändå skönt att jag steg för steg, för varje underhåll jag behöver utföra, tillägnar mig ny kunskap som jag kommer ha nytta av resten av livet.
