Efter Boråstrippen insåg jag att jag inte kan förvänta mig att de "inter-urbana" cykelvägarna är i närheten av lika spikraka och väl underhållna som motorvägarna. När jag gav google i uppdrag att ge mig bilens vägbeskrivning från min hemadress till Borås blev sträckan drygt 66 km. På GPS-klockan stod det dock drygt 75 km när jag var framme. Båda måtten bär sannolikt med sig en viss felmarginal, men förmodligen behöver jag lägga till minst 15 % på den ursprungliga uppskattade reslängden.
Innan jag tog bussen tillbaka till Göteborg cyklade jag till Borås turistbyrå och bad dem om råd om vilka vägar som är lämpligast att cykla till Göteborg på. Flickan bakom disken kunde inte mycket om cykelvägarna, och blev därför lite ställd. Hon gav mig en cykelkarta över Borås kommun (inte vidare värst bra), och försökte utifrån den utvecklade kartan finna något bra svar. Det var istället en annan besökare som råkade finnas tillhands som kunde ge mig lite riktiga råd. Han berättade att han bor i Finland men har sina föräldrar här, och därför har cyklat en del i trakten. Han erkände direkt att det är "gamla 40-vägen" - dvs den som jag tog mig dit på - som gäller, och höll med mig om att den stundtals är ganska farlig. Om man har tid rekommenderade han att man väljer Hällingsjö framför Hindås. Gissningsvis skulle det medföra ett par extra mil. För en rekreationscyklist passar den vägen säkert bra, men för mitt syfte, att snabbast möjligast ta mig mot mitt mål, gör den ingen större nytta.
Så, min insikt att förberedelse är A och O ledde mig till att utforska vilka informationskanaler som finns. På Google maps, Hitta och Eniro finns ingen vägbeskrivning för cyklister - uselt! Trafiken.nu har en cykelreseplanerare över Göteborg och delar av kranskommunerna. Men förutom denna tycks det inte finnas någon samordning, mellan kommuner eller inom/mellan regioner. Kartor tas fram, men på initiativ av enskilda kommuner om det gäller lokala cykelvägar, och av till exempel Svenska Cykelsällskapet om det handlar om regionala kartor. Det är häpnadsväckande hur dåligt med god information det finns om cykelvägar i städer och mellan städer. Men, vid närmare eftertanke, kanske informationens kvalitet står i proportion till cykelvägarnas kvalitet?
Jag gick vidare genom att i tur och ordning besöka hemsidorna tillhörande de kommuner som jag passerar på min väg till Tranås; Göteborg-(Partille)-Härryda-Bollebygd-Borås-Ulricehamn-(Mullsjö och Habo?)-Jönköping-Tranås. Att pussla ihop kommunernas cykelkartor verkar vara det bästa sättet.
Göteborg - karta finns inte i digital form - hämtas på turistbyrån eller kan beställas av Trafikkontoret
Partille - karta (klicka för PDF)
Härryda - karta (klicka för PDF)
Bollebygd - finner ingen information om någon cykelkarta, har mejlat ansvarig
Borås - karta
Ulricehamn - karta
Mullsjö och Habo - tycks sakna cykelkartor, men på Mullsjös hemsida listas ett antal cykelleder
Jönköping - karta
Tranås - tycks saknas i digital form, kan hämtas på turistbyrån
Till Borås tror jag nog att jag har ganska bra koll, och mellan Borås och Ulricehamn också, eftersom jag givetvis måste välja den omtalade banvallsleden. Jag har som hastigast sett en bild från den, och det ser verkligen lovande ut. Innan Ulricehamn tycks den dessutom gå ganska rakt på målet. Det som vållar mig mest huvudbry just nu är istället sträckan Ulricehamn-Jönköping. Det verkar vara dåligt med vägar som går nära 40-vägen. Rekommendationerna tycks handla om att cykla ganska långt norrut, mot Mullsjö, därefter österut tills man når Vättern, för att slutligen cykla söderut mot Jönköping. Denna sträcka skulle förmodligen bli ganska lång, kanske uppemot 80 km, till skillnad mot 40-vägens 53 km. Ulricehamnskartan har förutom banvallsleden endast märkt ut det kryptiska "övriga cykelleder". Jag gissar att detta är Västgötaleden, men det bör väl finnas andra cykelvägar också? Jönköpingsvägen till exempel, som skulle gå betydligt mer rakt österut. Jag ska nog ringa upp Ulricehamns turistbyrå och höra mig för...
Från Jönköping till Tranås är jag mindre orolig, jag har sannolikt Vätternrundan att tacka för det. Att cykla till Kaxholmen och runt Landsjön tycks vara vanligt, och vägarna dit verkar vara bra. Vid Kaxholmen tänkte jag svänga öster om Landsjön och ta småvägarna via Ölmstad, Hullaryd, Frinnaryd och Sunhultsbrunn. Jag är osäker på den sista biten. Att cykla på 32:an skulle nog kännas olustigt, även om det kanske är den jag måste ta.
För övrigt har jag beställt ett ex av Svenska Cykelsällskapets karta över Vättern-Sommenleden. Den kommer dock inte hjälpa mig så mycket på den här trippen, eftersom den sträcker sig en bra bit norr om min tänkta rutt.
onsdag 20 juli 2011
tisdag 19 juli 2011
Recon till Borås (75 km)
En viktig anledning till att jag valde att starta den här bloggen just idag var att jag igår (måndag) gav mig iväg på en ganska illa planerad tur till Borås. Om två veckor har jag en lite längre ledighet, under vilken jag har för avsikt att cykla till min hemstad Tranås. Eftersom jag aldrig cyklat så långt tidigare (ca 23 mil) ville jag med Borås-trippen försöka bleka bort en del av min gröna färg.
Nu såhär i efterhand är jag tacksam för att jag genomförde den, även om jag nu förstår varför SIKA (Vägtrafikskador, 2004) kom fram till att dödsrisken "...för ... cyklister är ungefär ... 4,3 gånger större än för personbilister."
Utrustning
Jag har två cyklar, båda av märket Nishiki. Jag köpte en mountainbike för 5-6 år sedan, och för två år sen köpte jag min racerhybrid (SLD) som jag använder mest. Det var den senare som jag använde till Borås, och på pakethållaren hade jag mina nya Vaude-väskor Aqua back plus. På kroppen hade jag ett par ganska nyköpta cykelbyxor med hängslen från Craft, handskar från North Face, hjälm från Bell. Jag har ännu inga cykelskor så jag använde ett par slitna joggingskor.
Resan: Göteborg-Rya
Jag bor på Hisingen, och gav mig av vid halv nio-tiden. Jag körde österut genom Utby och kunde en bra bit in i Partille utan problem följa ganska bra cykelvägar som jag är väl bekant med sedan tidigare. Det var när jag nådde Öjersjö som det första problemet uppstod. I Partille hade det länge varit skyltat mot Landvetter, men här fann jag plötsligt inga skyltar alls. Det är möjligt att jag missade dem, men det enda valet jag ansåg mig ha var att följa Landvettervägen som övergår i Partillevägen efter kommungränsen till Härryda. Efter en stigning på nästan 150 meter från Partilles centrum föll nu denna smala 70-väg i en väldigt brant utförsbacke, till min förskräckelse. Även om det innebär en omväg skulle jag givetvis ha svängt av till vänster ganska direkt in på Gamla Prästvägen, och tagit mig till Landvetter via Tahult. Men min bristande erfarenhet hade istället försatt mig i en ganska skrämmande situation. Lyckligtvis (och uppenbarligen) klarade jag mig hyfsat helskinnad, om än med ett par skakiga knän, till den del av Partillevägen som har en särskild cykelfil. Inne i Landvetter var cykelmöjligheterna ganska bra, och även kilometerna efter samhället. Dock blev det därefter till att cykla tillsammans med biltrafiken, som turligt nog vid just det här tillfället var ganska gles. Jag tog min första paus i Rya efter ca 33 km cykling, vilket var på tok för sent. Jag har kommit fram till att jag bör ta rast var 20:e km, oavsett om jag är trött eller ej.
Resan: Rya-Bollebygd
Jag fortsatte på väg 549, som övergick i 554. Efter ganska dålig erfarenhet hittills av att cykla på de större vägarna valde jag att ganska tidigt svänga söderut vid Hindås, in på Haråsvägen. Jag fortsatte in på en ganska dålig grusväg, och lyfte cykeln över tågspåret, till väg 529, som jag hade kunnat valt från början. Haråsvägen var dock ganska fin, även om slutet på vägen var lite väl ojämn. 529, som jag därefter följde in till Rävlanda, var verkligen inte trevlig. 70-väg, och inte särskilt stor yta att cykla på. Lyckligtvis kom få bilar just då. Även 527:an till Bollebygd var på tok för smal, även om den gick genom ett väldigt fint kulligt landskap. I Bollebygd stannade jag vid torget och handlade på Perssons, och tog en lite längre paus.
Resan: Bollebygd-Borås
Kort efter att ha lämnat Bollebygd kunde jag svänga in på 1757:an, som nästan sträcker sig ändå in i Borås. Även om också denna väg ofta hade hastighetsgränserna 70 eller 80 km/h var den betydligt mer behaglig att cykla på. Den hade en bredare del utanför bilfilens högermarkering, som skänkte viss trygghet. Jag passerade Olsfors, Sandared och Sjömarken innan jag kunde rulla in i Borås. Jag tog endast en kortare paus under den här sträckan, och när det var drygt 5 km kvar till Borås centrum dök en efterlängtad cykelbana upp.
Reflektion
Jag tycker att jag har lärt mig mycket av denna min första riktiga långdistanstur, även om den stundtals var ganska läskig. Jag har nu förstått vikten av att förbereda sig väl inför längre cykelturer, och jag har i stort sett bestämt mig för att dela upp Tranås-resan på två dagar, eftersom jag efter bara denna tur till Borås var ordentligt trött i benen (jag tog buss 100 tillbaka till Göteborg). Delvis kan det nog förklaras med att jag möjligtvis bar på en lätt förkylning, och att cykeln just nu är ganska dåligt underhållen. Men nu när jag har synat den fortsatta vägen inser jag att jag förmodligen behöver lägga till ett antal mil, kanske så mycket som fem, till de 23 som jag ursprungligen trodde att det skulle landa på.
Så här ser min tur ut i Garmin Connect:
Nu såhär i efterhand är jag tacksam för att jag genomförde den, även om jag nu förstår varför SIKA (Vägtrafikskador, 2004) kom fram till att dödsrisken "...för ... cyklister är ungefär ... 4,3 gånger större än för personbilister."
Utrustning
Jag har två cyklar, båda av märket Nishiki. Jag köpte en mountainbike för 5-6 år sedan, och för två år sen köpte jag min racerhybrid (SLD) som jag använder mest. Det var den senare som jag använde till Borås, och på pakethållaren hade jag mina nya Vaude-väskor Aqua back plus. På kroppen hade jag ett par ganska nyköpta cykelbyxor med hängslen från Craft, handskar från North Face, hjälm från Bell. Jag har ännu inga cykelskor så jag använde ett par slitna joggingskor.
Resan: Göteborg-Rya
Jag bor på Hisingen, och gav mig av vid halv nio-tiden. Jag körde österut genom Utby och kunde en bra bit in i Partille utan problem följa ganska bra cykelvägar som jag är väl bekant med sedan tidigare. Det var när jag nådde Öjersjö som det första problemet uppstod. I Partille hade det länge varit skyltat mot Landvetter, men här fann jag plötsligt inga skyltar alls. Det är möjligt att jag missade dem, men det enda valet jag ansåg mig ha var att följa Landvettervägen som övergår i Partillevägen efter kommungränsen till Härryda. Efter en stigning på nästan 150 meter från Partilles centrum föll nu denna smala 70-väg i en väldigt brant utförsbacke, till min förskräckelse. Även om det innebär en omväg skulle jag givetvis ha svängt av till vänster ganska direkt in på Gamla Prästvägen, och tagit mig till Landvetter via Tahult. Men min bristande erfarenhet hade istället försatt mig i en ganska skrämmande situation. Lyckligtvis (och uppenbarligen) klarade jag mig hyfsat helskinnad, om än med ett par skakiga knän, till den del av Partillevägen som har en särskild cykelfil. Inne i Landvetter var cykelmöjligheterna ganska bra, och även kilometerna efter samhället. Dock blev det därefter till att cykla tillsammans med biltrafiken, som turligt nog vid just det här tillfället var ganska gles. Jag tog min första paus i Rya efter ca 33 km cykling, vilket var på tok för sent. Jag har kommit fram till att jag bör ta rast var 20:e km, oavsett om jag är trött eller ej.
Resan: Rya-Bollebygd
Jag fortsatte på väg 549, som övergick i 554. Efter ganska dålig erfarenhet hittills av att cykla på de större vägarna valde jag att ganska tidigt svänga söderut vid Hindås, in på Haråsvägen. Jag fortsatte in på en ganska dålig grusväg, och lyfte cykeln över tågspåret, till väg 529, som jag hade kunnat valt från början. Haråsvägen var dock ganska fin, även om slutet på vägen var lite väl ojämn. 529, som jag därefter följde in till Rävlanda, var verkligen inte trevlig. 70-väg, och inte särskilt stor yta att cykla på. Lyckligtvis kom få bilar just då. Även 527:an till Bollebygd var på tok för smal, även om den gick genom ett väldigt fint kulligt landskap. I Bollebygd stannade jag vid torget och handlade på Perssons, och tog en lite längre paus.
Resan: Bollebygd-Borås
Kort efter att ha lämnat Bollebygd kunde jag svänga in på 1757:an, som nästan sträcker sig ändå in i Borås. Även om också denna väg ofta hade hastighetsgränserna 70 eller 80 km/h var den betydligt mer behaglig att cykla på. Den hade en bredare del utanför bilfilens högermarkering, som skänkte viss trygghet. Jag passerade Olsfors, Sandared och Sjömarken innan jag kunde rulla in i Borås. Jag tog endast en kortare paus under den här sträckan, och när det var drygt 5 km kvar till Borås centrum dök en efterlängtad cykelbana upp.
Reflektion
Jag tycker att jag har lärt mig mycket av denna min första riktiga långdistanstur, även om den stundtals var ganska läskig. Jag har nu förstått vikten av att förbereda sig väl inför längre cykelturer, och jag har i stort sett bestämt mig för att dela upp Tranås-resan på två dagar, eftersom jag efter bara denna tur till Borås var ordentligt trött i benen (jag tog buss 100 tillbaka till Göteborg). Delvis kan det nog förklaras med att jag möjligtvis bar på en lätt förkylning, och att cykeln just nu är ganska dåligt underhållen. Men nu när jag har synat den fortsatta vägen inser jag att jag förmodligen behöver lägga till ett antal mil, kanske så mycket som fem, till de 23 som jag ursprungligen trodde att det skulle landa på.
Så här ser min tur ut i Garmin Connect:
Ny blogg om cykling!
Hej!
I den här bloggen kommer jag att skriva om cykling. Det kan bli inlägg om alltifrån en nyinköpt cykelgrej, till ett telefonsamtal med någon på trafikkontoret. Huvudsakligen kommer jag sannolikt att redogöra för cykelturer jag företagit mig, och hur jag upplevde dem.
Jag har cyklat i hela mitt liv, med tidvisa uppehåll. Sedan kanske två år tillbaka cyklar jag ganska mycket. Jag bor i Göteborg, en utbredd stad där avstånden lätt blir långa. Cykelvägarna är av ibland skrämmande kvalitet, men då och då får jag också glädjas över att ha funnit bra diton.
Att cykla skapar ofta en enorm frustration i mig, och tanken med denna blogg är att använda den där ilskan som väckts av bekväma politiker, usel stadsbyggnadsplanering eller respektlösa bilister till något konstruktivt.
Hoppas att du kommer att tycka om att läsa mina inlägg!
I den här bloggen kommer jag att skriva om cykling. Det kan bli inlägg om alltifrån en nyinköpt cykelgrej, till ett telefonsamtal med någon på trafikkontoret. Huvudsakligen kommer jag sannolikt att redogöra för cykelturer jag företagit mig, och hur jag upplevde dem.
Jag har cyklat i hela mitt liv, med tidvisa uppehåll. Sedan kanske två år tillbaka cyklar jag ganska mycket. Jag bor i Göteborg, en utbredd stad där avstånden lätt blir långa. Cykelvägarna är av ibland skrämmande kvalitet, men då och då får jag också glädjas över att ha funnit bra diton.
Att cykla skapar ofta en enorm frustration i mig, och tanken med denna blogg är att använda den där ilskan som väckts av bekväma politiker, usel stadsbyggnadsplanering eller respektlösa bilister till något konstruktivt.
Hoppas att du kommer att tycka om att läsa mina inlägg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)