Nu såhär i efterhand är jag tacksam för att jag genomförde den, även om jag nu förstår varför SIKA (Vägtrafikskador, 2004) kom fram till att dödsrisken "...för ... cyklister är ungefär ... 4,3 gånger större än för personbilister."
Utrustning
Jag har två cyklar, båda av märket Nishiki. Jag köpte en mountainbike för 5-6 år sedan, och för två år sen köpte jag min racerhybrid (SLD) som jag använder mest. Det var den senare som jag använde till Borås, och på pakethållaren hade jag mina nya Vaude-väskor Aqua back plus. På kroppen hade jag ett par ganska nyköpta cykelbyxor med hängslen från Craft, handskar från North Face, hjälm från Bell. Jag har ännu inga cykelskor så jag använde ett par slitna joggingskor.
Resan: Göteborg-Rya
Jag bor på Hisingen, och gav mig av vid halv nio-tiden. Jag körde österut genom Utby och kunde en bra bit in i Partille utan problem följa ganska bra cykelvägar som jag är väl bekant med sedan tidigare. Det var när jag nådde Öjersjö som det första problemet uppstod. I Partille hade det länge varit skyltat mot Landvetter, men här fann jag plötsligt inga skyltar alls. Det är möjligt att jag missade dem, men det enda valet jag ansåg mig ha var att följa Landvettervägen som övergår i Partillevägen efter kommungränsen till Härryda. Efter en stigning på nästan 150 meter från Partilles centrum föll nu denna smala 70-väg i en väldigt brant utförsbacke, till min förskräckelse. Även om det innebär en omväg skulle jag givetvis ha svängt av till vänster ganska direkt in på Gamla Prästvägen, och tagit mig till Landvetter via Tahult. Men min bristande erfarenhet hade istället försatt mig i en ganska skrämmande situation. Lyckligtvis (och uppenbarligen) klarade jag mig hyfsat helskinnad, om än med ett par skakiga knän, till den del av Partillevägen som har en särskild cykelfil. Inne i Landvetter var cykelmöjligheterna ganska bra, och även kilometerna efter samhället. Dock blev det därefter till att cykla tillsammans med biltrafiken, som turligt nog vid just det här tillfället var ganska gles. Jag tog min första paus i Rya efter ca 33 km cykling, vilket var på tok för sent. Jag har kommit fram till att jag bör ta rast var 20:e km, oavsett om jag är trött eller ej.
Resan: Rya-Bollebygd
Jag fortsatte på väg 549, som övergick i 554. Efter ganska dålig erfarenhet hittills av att cykla på de större vägarna valde jag att ganska tidigt svänga söderut vid Hindås, in på Haråsvägen. Jag fortsatte in på en ganska dålig grusväg, och lyfte cykeln över tågspåret, till väg 529, som jag hade kunnat valt från början. Haråsvägen var dock ganska fin, även om slutet på vägen var lite väl ojämn. 529, som jag därefter följde in till Rävlanda, var verkligen inte trevlig. 70-väg, och inte särskilt stor yta att cykla på. Lyckligtvis kom få bilar just då. Även 527:an till Bollebygd var på tok för smal, även om den gick genom ett väldigt fint kulligt landskap. I Bollebygd stannade jag vid torget och handlade på Perssons, och tog en lite längre paus.
Resan: Bollebygd-Borås
Kort efter att ha lämnat Bollebygd kunde jag svänga in på 1757:an, som nästan sträcker sig ändå in i Borås. Även om också denna väg ofta hade hastighetsgränserna 70 eller 80 km/h var den betydligt mer behaglig att cykla på. Den hade en bredare del utanför bilfilens högermarkering, som skänkte viss trygghet. Jag passerade Olsfors, Sandared och Sjömarken innan jag kunde rulla in i Borås. Jag tog endast en kortare paus under den här sträckan, och när det var drygt 5 km kvar till Borås centrum dök en efterlängtad cykelbana upp.
Reflektion
Jag tycker att jag har lärt mig mycket av denna min första riktiga långdistanstur, även om den stundtals var ganska läskig. Jag har nu förstått vikten av att förbereda sig väl inför längre cykelturer, och jag har i stort sett bestämt mig för att dela upp Tranås-resan på två dagar, eftersom jag efter bara denna tur till Borås var ordentligt trött i benen (jag tog buss 100 tillbaka till Göteborg). Delvis kan det nog förklaras med att jag möjligtvis bar på en lätt förkylning, och att cykeln just nu är ganska dåligt underhållen. Men nu när jag har synat den fortsatta vägen inser jag att jag förmodligen behöver lägga till ett antal mil, kanske så mycket som fem, till de 23 som jag ursprungligen trodde att det skulle landa på.
Så här ser min tur ut i Garmin Connect:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar