Det närmar sig...

Nu är det bara drygt ett dygn till avfärd. Jag har under de senaste veckorna velat en del, inte varit alldeles säker på om jag kommer att ge mig iväg. Till stor del har osäkerheten kretsat kring cykeln. Racerhybriden är som sagt två år gammal. Jag har använt den på vintern också, med dubbdäck. Genomsnittligt över året har jag nog cyklat 10 mil i veckan. Dock har mitt intresse för att cykla kommit först, och kunskapsluckorna har jag försökt fylla i efterhand. Personligen har jag ambitionen att inte behöva lämna in cykeln på verkstad så fort något litet behöver åtgärdas. Under förra året fick jag till exempel problem med ett av däcken. En mikroskopisk glasbit bäddade ner sig i gummit, och varje gång jag lagade punkteringen lyckades den undgå min upptäckt. Under ett par månader fick jag 15-20 punkteringar. Att laga punkteringar kan jag, men att ständigt vara redo att göra det mitt i trafiken är en annan sak. Under den här perioden köpte jag en kompaktpump och lagningsgrejer och lade dem i en liten packsäck. Idag plockar jag alltid med den där säcken, oavsett vart jag ska. Det har blivit en vana att packa ner den. Numera slipper jag dock punkteringar i den omfattningen, men skillnaden är att jag är beredd om den skulle ske. Om jag cyklar i god tid behöver det inte ens innebära en vidare värst stor försening.

Det finns givetvis en uppsjö av kunskapsområden som jag behöver stärka. Inför den här resan är det dock rengöring och allmänt underhåll som blivit aktuellt. Jag har varit usel på att rengöra cykeln. Har gjort det halvhjärtat några gånger, men det har funnits ett grundlager av smuts på drev och kedja, som tids nog blivit stenhårt. Tidigare i veckan, efter att i flera veckor ha skjutit på det, köpte jag några flaskor med olika sprayer, och började tvätta. Efter totalt kanske 5-6 timmars pilligt arbete, utspritt över tre dar, ser cykeln kanske inte ny ut, men väl... föryngrad. Jag har nu även bytt ut framhjulet, som var mycket slitet och delvis hade repats upp i kanten så att slangen bildat en bula. Jag har smörjt alla rörliga delar, justerat växlar och bromsar, dragit åt alla skruvar. Det är säkert delvis en psykologisk effekt, men jag tycker mig känna att cykeln rullar lättare, fortare. Delvis gör den säkert det, friktionen i det dåliga däcket bör ha tagit någon timkilometer från min cykling, och smutsen på dreven stal nog kraft från min ansträngning.

Så... nu när jag har blivit säkrare på att underhålla cykeln kommer även det att kännas lättare att ge sig på nästa gång det behövs. Steg för steg blir jag mer trygg som cyklist, med allt vad det innebär. Det känns enormt bra, och alltså: jag känner mig beredd att anta utmaningen att cykla till min hemstad Tranås i övermorgon!