Förändring kräver medveten strävan

Det var ett tag sen jag skrev nu, ser jag. :) Men det finns goda skäl. Jag är på väg att avsluta min utbildning, så nu ansamlas en massa avslutande moment, samtidigt som jag arbetar natt på ett boende.

Idag tänkte jag skriva lite om "nyttoarbete", något jag kanske har nämnt i något annat sammanhang. Det är möjligt att det finns ett bättre uttryck för det, och jag har nog inte heller definitionen helt klar för mig, men det handlar helt enkelt om att "arbeta" (använda musklerna) med något som ger större nytta än bara kroppsligt underhåll. Till exempel kan jag tycka att ödsla energi på ett gym är rätt märkligt. Vi kan inte komma oss för att gå ut i rabatten och rensa ogräs, eller att rensa ut ett förråd, men vi ställer oss gladeligen och lyfter en tung vikt från en låg punkt till en högre punkt om och om och om igen. Det som jag stört mig mest på är att man mig veterligen aldrig har försökt fånga denna energi på något sätt. Varför inte fästa generatorer på motionscyklarna åtminstone?

Trots denna inställning hade jag gymkort i många år. Men jag är en kritisk person, inte minst mot mig själv. Den jag var för några år sedan är nödvändigtvis inte den jag är idag. Och så måste det vara, annars är det lätt att bli konservativ, en ideologi som jag näst intill föraktar. Den tycks i mina ögon inte alls ta hänsyn till konsekvenserna av något, vad det än är. Det är lite som om råttan i experimentet gör samma sak igen, trots att det inte funkar. Men det gör råttan lyckligtvis inte, för den vill överleva, och då behöver den utvecklas genom att ibland ändra strategi. Samma sak med mig, jag tror att jag kan klara mig alldeles utmärkt utan bil, som jag aktivt har valt bort eftersom det är ett ohållbart transportmedel. Under förutsättning att jag använder cykeln varje gång jag behöver ta mig från en punkt till en annan ger den mig dessutom tillräckligt med daglig motion för att hålla systemet i gott skick. Jag har då transporterat mig, OCH fått motion, medan bilisten bara har fått det ena, dessutom till priset av en sämre närmiljö, ett sämre klimat och en högre energikonsumtion.

Jag har cyklat mycket på sistone. Jag har tvångsmässigt registrerat de allra flesta turer med min Forerunner 305, och överfört dem till Garmin Connect. Jag är supernöjd med den tjänsten. Nu när jag använt den ett tag kanske jag saknar fler variabler, såsom väderförhållanden under respektive aktivitet, men på det stora hela är det väldigt smidigt. Enligt Garmin Connect registrerade jag 44 cykelaktiviteter under april månad, totalt 326,56 km, trots att vi åkte på tågsemester till Tyskland och Frankrike i 10 dagar.

Det är verkligen som jag hört, att förändring medför per se ett motstånd. Kroppen men framför allt hjärnan skulle helst av allt fortsätta med det som dem anser är ett vinnande koncept. Men att köra bil överallt och äta skit är inget vinnande koncept. Den primitiva delen av hjärnan kommer aldrig förstå det, men med hjälp av den mer avancerade delen, prefrontalcortex, kan vi medvetet förstå att ett sådant beteende är skadligt. Jag har de senaste åren cyklat väldigt regelbundet. Att vara konsekvent i ett beteende leder till att kroppen vänjer sig. Under förra året köpte jag ett årskort hos Västtrafik, för att spara pengar eftersom jag visste att jag under vintern skulle vilja använda det ibland. Jag cyklade en hel del även i vintras, men åkte också en del buss och spårvagn. Jag avskydde varje minut. I våras blev jag bara förbannad när jag tvingade stå där på hållplatsen och sparka grus. Jag bestämde mig för att cykla, oavsett omständigheter.

Jag vill gärna tro att den här reaktionen har att göra med vad jag specifikt har matat min kropp med. Jag har vant min kropp vid rörelse, och därmed gjort det till en form av njutning. För ni ska veta att jag njuter när jag cyklar. Inte alltid kanske, men för det mesta. Det är fantastiskt att glida fram på cykeln, att känna att benen är starka och klarar av att trampa på. Att jag har kört över det primitivt lata i mig har gett positiva bieffekter, som att jag orkar mer när jag gör annat. För ett par år sprang jag terrängloppet Tjurruset i Stockholm. Jag hade knappt löptränat alls, men hade cyklat mycket. Jag minns mina kamraters - vi var ett gäng på sex personer som sprang - förvåning när jag var uppe och nosade på 3:e bästa tid i gänget.

Jag är en ideologisk person, som drivs av tron på att vi människor behöver ta nästa steg i utvecklingen. Men, det betyder absolut inte att jag är helt konsekvent. Jag må vara vegan, jag saknar körkort, köper nästan bara ekologiskt, och försöker undvika att drabbas girighet, men ibland ger jag prefrontalcortex en ledig dag. Som när jag sprang Tjurruset, eller som idag, när jag följer strömmen, och springer Göteborgsvarvet för första gången...