Det är fascinerande hur lätt vi kan med att uttala som om vissa kategorier människor. Det verkar som att det är ganska naturligt för oss att klumpa ihop folk i grupper. Personligen har jag till exempel en hel del fördomar om bilister. Egentligen tycker jag ju inte att det här är bra. Jag tror givetvis att det är bäst om man kan se bortom etiketter.
Men... det finns ofta ett sådant. Att människan gärna klumpar ihop andra grupper bygger ju egentligen på att de själva redan ingår i en annan grupp, som i någon utsträckning har motstridande mål eller syfte. Om till exempel massbilismen är ett gruppfenomen, där medlemmarna på ett ganska omedvetet sätt gör som andra i gruppen, behöver man faktiskt angripa gruppen i sig. Tyvärr är den här gruppen på tok för mäktig för att den inte ska göra aggressivt motstånd. Partiet Vägvalet bildades enbart då gruppen bilister kände sig hotade. Jag vet, visst låter det bisarrt och inte minst barnsligt? Jo, det är det också. Jag drar mig verkligen inte för att kalla den här gruppen människor för primitiv, både de som bildade partiet, men också alla de som röstade in dem i Göteborgs kommunfullmäktige. För mig är det som att rösta in nazister, eftersom båda grupperna drivs av omedvetna processer. Förmodligen kan man finna ett flertal empatistörda bland de här människorna. De vill komma fram med sin bil, oavsett vilka konsekvenser det får för andra. Trots att Göteborg expanderar är det meningen att de ska kunna fortsätta med sitt oproportionerligt resurskrävande beteende. De tycks helt enkelt ta ingen eller ringa hänsyn till kollektivet, vilket kanske är symptomatiskt för den tid vi lever i, men icke desto mindre bör en sådan attityd ifrågasättas.
Trafikkontorets rädsla för bilistkulturen är påtaglig. De uppmanar medborgare som surfar in på deras sida att välja cykeln, inte att ställa bilen, vilket är det som medborgarna behöver göra. Denna runtikringdans, som även är tydlig i Miljörapporten från 2010 är pinsam. Jag är helt klart för att propagera positivt för något, istället för negativt. Men det funkar ju inte!! Åtminstone inte i det här fallet. Man pekar om och om igen på att konjunkturen är avgörande för om folk fortsätter köra bil eller inte. Slutsats: om man vill få människor att sluta köra bil kan man inte som en timid högstadieelev stå och vifta med ett finger från ett hörn, man behöver begränsa det skadliga! Vi har valt politiker för att de ska ta de svåra besluten, till gagn för befolkningen. Istället svär de sig fria med liberal dynga. "Vi måste låta individen få välja själv..." hör man från munnar både till vänster och höger. Med en majoritet "frihetsivrare" i politikerbåsen kommer vi ingen vart.
Den skadliga gruppkulturen har blivit väldigt uppenbar i media på sista tiden. Metro hade nyligen en märklig rapportering, som om jag förstod det rätt byggde på hur många cyklister som bötfällts för att ha kört mot rött, och i övrigt på två trafikpolisers fördomar om cyklister. Detta ger givetvis bilister vatten på sina kvarnar, och kommentarsfält formligen exploderar med inlägg om hur vårdslösa cyklister är i trafiken. Helt onyanserade ilskeutbrott med förstärkningsord som "värsta", "sämsta" etc. Jag förundras alltid över denna fullständiga brist på vetenskaplighet (hur mäter man trafikvett? hur viktar man ett trafikslags trafikvett mot ett annat?). I DN-bloggen Sthlm i mitt hjärta skrev Ulrika By en euforisk hyllning till cyklismen, och gissa vad som hände i kommentarsfältet? Många märkliga cyklisthatande kommentarer drällde in, men jag nöjer mig med att citera signaturen Pestens inlägg;
"Tycker det borde vara skottpengar på cyklister och eftersom detta måste förbli en önskedröm åtminstone rejäla böter för brott mot trafikreglerna, cyklisterna detta inavlade frälse som med frälsets arrogans dagligen hotar fotgängare till livet med att i full fart köra förbi dem på trottoaren. Vidrigt."
Jag låter orden tala för sig själv. En mer nyanserad inställning vore ju helt klart önskvärd. För såsom jag själv försöker göra i dylika kommentarsfält, så borde man givetvis erkänna att det finns människor med dåligt trafikvett, och att dessa ibland kan sitta på cykel, ibland i en bil, och att de ibland går. Eftersom vi människor är fantastiskt bra på att argumentera för vilken ståndpunkt som helst, så behöver vi ta ett kliv bak och se hela situationen från ett mer objektivt perspektiv. Är det verkligen rimligt med massbilism? Kan cyklister verkligen vara livsfarliga? Jag är övertygad om att samtliga med ett öppet sinne inte skulle kunna svara annat än nej på de frågorna, men sannolikheten att man svarar ja tycks vara betydligt större om man ingår i gruppen bilister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar